Inför IFK Göteborg - Kalmar FF

Publicerades Saturday, 16 May, 2009 10:23

IFK Göteborg på bortaplan och det är dags att återigen möta en av de där riktiga elefanterna i svensk fotboll. När jag skriver det här har jag precis bläddrat i senaste numret av Café och lyckats hitta ett av få intressanta reportage bland de ändlösa artiklarna om manlig kosmetik och klockor i kolfiber. Tidningen har ett stort uppslag om Sveriges chanser i sommarens U21-EM och det slår mig att tre av stjärnorna man väljer att koncentrera sig på tillhör IFK Göteborg.

Det här är ingen slump, Blåvitt har helt klart någonting riktigt bra på gång och det känns som om talangerna ploppar upp som ogräs sedan en tid tillbaka. Pontus Wernbloom, Robin Söder, Nicklas Bärkroth, Gustav Svensson och Sebastian Eriksson är bara några namn att lägga till de redan flyktade Andres Vasques och Marcus Berg. IFK har fasat ut en del gammalt (läs Niclas Alexandersson), men har samtidigt kvar en del tunga pjäser som Thomas Olsson och Stefan Selakovic. Lägg därtill namn som Tobias Hysén och Ragnar Sigurdsson och det är inte konstigt att de artonfaldiga svenska mästarna tippats tillhöra toppen av serien i år igen.

Änglarna hade, som de allra flesta känner till, sin storhetstid på 1980-talet. 1982 var rekordåret då klubben var fullständigt dominanta och vann Allsvenskan, Svenska Cupen och UEFA-cupen. Under 1990-talet fortsatte IFK att vara Sveriges mest framgångsrika fotbollslag genom att vinna Allsvenskan sex gånger, 1990-1991 samt 1993-1996. På 2000-talet har klubben ”endast” mäktat med att vinna en gång (2007) men oavsett viss kräftgång på senare år är Blåvitt en institution inom Svensk fotboll.

Sedan ett par säsonger är erkänt duktiga Stefan Rehn och Jonas Olsson (ett SM-guld och ett cupguld för Blåvitt sedan ankomsten) tränare och duon har sedan slutet av förra säsongen valt att gå ifrån konventionella 4-4-2 till förmån för en 4-1-4-1 uppställning. Det här ger tre centrala mittfältare som ofta skapar ett numerärt överläge på mittfältet. Modellen bygger på ett effektivt passningsspel där fler spelare ska gå med i anfallen och när Blåvitt inte har bollen är det hård press på bollhållaren som gäller. Det här har genererat en obehaglig kompakthet som kännetecknat IFK de senaste säsongerna. Det är ett svårt motstånd som inte har passat KFF speciellt bra.

Vissa av Blåvittspelarna verkar inte tro så mycket om KFF, trots att laget är svenska mästare. Till Expressen (2009-04-11) säger Mattias Bjärsmyr att Kalmar ”får det tufft i år, både i Allsvenskan och i CL”. Han framhåller också att han hellre skulle spela i Djurgården före Kalmar. ”Det är inte alls det gamla vanliga att de inte vill spela rolig fotboll. Det är mer att de är lite dryga. De snackar så mycket.”

Bjärsmyr, som är född och uppvuxen i Småland, är lagkapten i U21-landslaget och är en ledargestalt även i Blåvitt sina ringa 23 år till trots. Han flyttade till Jönköping för att gå på fotbollsgymnasiet och spela med Husqvarna i Division II innan han värvades till IFK 2005. Han ingår i ett försvar där alla positioner upptas av landslagsspelare i den tänkta startelvan. Lagdelen framför är allsvensk toppklass den också med namn som Gustav Svensson (lite av en Rydström som är duktig bollvinnare i defensiven), Thomas Olsson, Selacovic, Wernbloom och vindsnabbe Tobias Hysén. Längst fram återfinns underbarnet Robin Söder som är en sådan där liten vessellik tråckelgubbe som får med sig bollen i alla möjliga och omöjliga lägen. I mål svarar dansken Kim Christensson för ständigt stabila insatser, det är odiskutabelt en av seriens bästa målvakter.

Ett intressant faktum är att söndagens match spelas på ”nya” Gamla Ullevi. Den nybyggda arenan tar drygt 18 000 åskådare. IFK Göteborg har slagit rekord för säsongskortsförsäljningen och klubben är laddad för en ny era i den blåvita framgångssagan. Dock står våra krigare för motståndet på söndag, redo att infria våra rödvita drömmar om en ljus framtid.